Jonathan föddes i London, England. Som barn var han mycket tystlåten han var inte den personen som försökte göra vänner då han inte kände att han inte behövde några. 

När Jonathan var fjorton dog hans föräldrar en dag i en bilolycka, efter den dagen ändrades Jonathan, som han var en helt annan person. Han blev högljudd i klassen, hamnade ofta i bråk och brydde sig inte ett dugg om att följa reglerna. Som för att gå ännu längre började han röka när han var femton, samt supa två månader efter sin femtonårsdag. Jonathan trodde inte att han hade några släkt kvar så han blev satt i flera fosterfamiljer, men hur fosterföräldrna än försökte kunde de inte uppfostra Jonathan till den snälla pojken han än en gång var.

En dag, fick Jonathan helt plötsligt brev från en person som hette Mary Collins. Hon förklarade i sitt brev att hon var Jonathan's farmor och att hon var hemskt ledsen att hon inte hade hört av sig på alla dessa år. 

Jonathan, som då var sexton år slängde brevet i elden utan att berätta för någon om att han visste att han hade en farmor. 

Han fortsatte få brev från Mary Collins, men varje gång slängde han breven i elden, för varje brev växte irritationen inom honom. Varför kunde hon inte bara lämna honom ifred? Han ville inte ha någonting med henne att göra. 

En dag, när Jonathan för en gångs skull var i skolan hittade Jonathan's fostermamma Jamie ett brev som Jonathan hade glömt att bränna, liggandes på hans skrivbord. Hon läste igenom brevet och blev chockad när hon fick reda på att Jonathan hade en farmor. 

När Jonathan kom hem från skolan, konfronterade hon honom genom att enkelt säga: "Trevligt att vänta vem Mary Collins är, Jonathan." Jonathan som inte visste vad han skulle svara, överrumplad över att hans fostermamma hade fått reda på sanningen gick motvilligt och med Jamie's förvåning med på att träffa Mary som bodde på landet utanför London. 

Först hatade han att besöka den gamla kvinnan, då de kom överens på att han skulle hälsa på henne en gång i månaden. Men när tiden gick, började Jonathan gå dit oftare och oftare då han äntligen började tycka om Mary. Det var en april kväll och Jonathan hade hjälpt Mary i trädgården och sprungit ärenden till den gamla kvinnan då hon hade börjat få svårt att gå. 

De satt inomhus och drack på en kopp te när Mary nämnde för första gången hans föräldrar. Han hade inte pratat om sina föräldrar på flera år och blev stel när Mary berättade hur hans far var som ung. När hon var klar med historien hur hans far hade träffat hans mamma och skaffat honom kunde han inte låta bli att darra. Han hade inte pratat om dem på snart tre år och nu helt plötsligt fick han höra sin fars historia. Den kvällen grät Jonathan, som han inte hade gjort på mycket, mycket länge.

När han slutligen hade fått höra om sin familj bestämde han sig för att ta tag i sitt liv. Han ansökte in som lärling hos en man som höll på med fordon, samtidigt som han kämpade för att komma in på gymnasiet efter att ha läst extrakurser, vilket han i slutändan gjorde.

Jonathan hade en talang för bilar och motorcyklar så han började ha ett halvtidsjobb hos mannen vid hans verkstad och för en gångs skull var han riktigt lycklig...

Två år därefter, när Jonathan var nitton år, dog hans farmor Mary. Hennes sista ord till honom var: "Var stark min pojke, du kan klara det." 

Efter den dagen struntade Jonathan helt i livet, han gick tillbaka till sina gamla vanor med drickandet, började mer med kriminella saker än förut. I slutändan blev han ledare för ett kriminellt motorcykelgäng vid namn "The Horror", Jonathan är idag tjugofem år gammal