Dagen hade varit relativ lugn, inte en enda utryckning och nu låg hon i sin säng i lägenheten och försökte sova. Klockan närmade sig 2 tiden och hon var inte alls trött. Hon vände på sig i sängen och gav ifrån sig en stor suck och kollade upp i taket med klarvakna ögon. Enda sedan hennes kille hade lämnat henne för några veckor sedan hade hon haft svårt att sova, tänka, äta. Allt hade försämrats och livslusten blev allt mindre. Hennes liv hade varit upp och ner enda sedan hon kikade ut för 25 år sedan. Hon hade ofta funderat på om hon verkligen behövdes i denna värld men så var det de dagarna när hon får utryckningar och faktiskt klarar av att ta fast en fortkörare eller löser ett brått. Det är de dagarna som hon förstår varför hon finns i denna grymma värld. Men det hade blivit värre sedan hennes kille lämnat henne för en smalare blondin med silikon fulla kroppen vilket hade fått henne att känna sig ful och hemskt dålig. Enda sedan den dagen hade hon bestämt sig för att aldrig ha ett förhållande, iallafall inte på flera år. Hon hade gråtit sig till sömns varenda natt enda sedan han stack eller iallafall de nätter då hon kunnat sova. Men denna natt kunde hon varken sova eller gråta.

Hon satte sig upp i sängen och gav ifrån sig en djup suck och hon skulle precis stiga upp när det ringde i telefonen som låg på sängbordet över några John Lennon skivor. Hon tog snabbt upp telefonen och svarade.

"Audrey"

Det var hennes kollega Theo och rösten i andra endan talade snabbt och otydligt.

”Snälla lugna ner dig och ta om allt igen” sa hon lite irriterat och mannen i andra endan började om igen.

”Ett rån på banken nere i centrum, flera miljoner kr är borta och några vakter är skadade och förda till sjukhus.” han andades häftigt och fortsatte. ”Ingen vet vem eller vilka som gjorde det men enligt vakterna var det ett gäng unga män men alla hade huvor på sig så de kunde inte se deras ansikten.” Han tystnade. ”Jag hämtar upp dig nu.” sa han sedan när han hade lugnat ner sig.

”Okej.” sa Audrey och la på.

Hon var snabbt uppe och drog på sig sina svarta jeans och hennes gråa t-shirt utanpå underkläderna, sockarna drog hon på sig medan hon skyndade sig ut i hallen.  Håret brydde hon sig inte om utan hon lät det hänga fritt nedför hennes hjässa. Conversen var snart på, likaså hennes skinnjacka. Polisbrickan låg redan i jackan och hon öppnade ytterdörren och låste den efter sig. Hon var snabb nedför trapporna och hennes steg ekade i trappuppgången. Som tur var så bodde hon bara på andra våningen så hon behövde inte springa i flera trappor vilket var bra då lägenhetshuset saknade hiss.

Theo var redan på plats med polisbilen utanför lägenheten och hon hoppa snabbt in i passagerar sidan.

”Vad du var snabbt då” sa hon medan hon spände fast säkerhetsbältet.

Theo gav ifrån sig ett litet skratt medan han körde iväg mot banken med blåljusen på.
”Jag var redan i närheten när jag ringde.” sa han sedan.

De båda satt under tystnad i bilen och Audrey lät blicken vila på allt de körde förbi, hus, bilar, människor. Det var rätt så mycket liv ute även ifall klockan började närma sig halv 3 på natten.

Väl framme vid brottsplatsen parkerade de bilen utanför banken och gick sedan ut för att prata med vittnena och se om det fanns några bevis eller ledtrådar på vem eller vilka som hade gjort det men Audrey hade haft sina aningar enda sedan Theo hade ringt och berättat om händelsen.

Efter någon timme var de klara på brottsplatsen utan några som helst aningar om vem/vilka som hade begått rånet. Men de lät fortfarande banken vara avspärrad för mer kontroll nästa dag då även allt skulle gå igenom ifall det nu skulle finnas några som helst fingeravtryck eller bilder på övervakningskameran.

Snart satt de i bilen igen på väg till Audreys lägenhet och nu kände hon sig faktiskt trött men bara om 3 timmar skulle hon upp igen.

”Jag tror jag vet vilka det kan vara.” hon bröt tystnade som hade lagt sig som en dimma i bilen. Theo gav henne en blick utan att säga något och fokuserade snart på vägen igen.

”Det är säkert The Horror som har gjort detta.” hon drog en hand genom det mörka håret och kollade på Theo.

”Är du helt säker? Du tror ju alltid att det är dem som gör alla brott i London men du har aldrig några bevis.”
Audrey suckade. ”Jag vet att det är dem, jag känner det på mig. Även ifall de inte finns några bevis så har de gjort de flesta sakerna här i London. De är helt enkelt alldeles för bra på att gömma bevisen. Men detta måste få ett stopp.” fortsatte hon nu med en irriterad röst. ”Imorgon tänker jag besöka dem och kolla igenom deras lokal, något måste de väl ha där. Så att ja kan sätta in dem en gång för alla.”

Theo stannade bilen när de äntligen var framme utanför Audreys lägenhet. Hon knäppte lös bältet och klev ur, innan hon gick kollade hon in på Theo.

”Vi syns i morgon. Då ska vi ta fast dem.” hon gav han ett litet leende innan hon stängde dörren och snart hade han kört i väg. Hon vände sedan på klacken och började gå mot lägenhetshuset. Tröttare än någonsin.